Fy fan i helvete! Jag gråter floder och är så arg så jag vet inte vad, för jag såg denna FÖRJÄVLIGA film på denna hemska tjej som slänger små valpar i vattnet ;-( Ren och skär ondska i henne. Jag kräks!! 5 utav 6 överlevde då en pensionär hade hört ljuden och kommit dit och lyckats räddat alla utom en... :-(

Ibland växer man helt enkelt ifrån varandra, man hittar nya kretser och personer. När man bara har dom där gammla minnena med varandra, när man aldrig skapar nya. När man glömmer bort att ens tänka tanken "jag vill ringa till dig!". Man ska aldrig ta en vän för givet, men man ska inte heller flytta in i dens telefonlur. Helt plötsligt inser din vän att hon klarat sig så länge utan dig att det lika gärna får vara. Att säga hej när man möts på stan, chatta på msn någon gång ibland. Det är saker som får dig att ångra, sakna och insé att du var en dålig vän. Du ringer ett halvår senare på dennas födelsedag, inser att hon flyttat långt bort och helt enkelt glömt bort att säga hej då till dig. Vem ska du bli arg på? Dig själv.

Det finns en allmän uppfattning om vad vänskap är. Men den handlar oftast om vad man tycker att vänskap borde vara.

Hur upptagen du än känner dig, glöm aldrig bort att vattna vänskapen. Den torkar ut snabbare än du tror!

Eftersom jag har många läsare så blev jag ombedd att hjälpa Sanna/Roxanna med hennes insamling. Klart jag gör det! Hon har startat en insamling till Cancerfonden. Hennes mål är minst 10.000 innan datumet 19 December, för dom som inte vet så är 19 December det datum hon själv blev sjuk i cancer. Varje liten gåva betyder!

Länk till insamlingen

Det börjar bli mer smärta än glädje... Det börjar bli mer ensamhet än närhet. Det börjar bli mer svek än trohet. Jag börjar bli trött på att bygga upp en vacker bild mot omvärlden och mig själv, jag har börjat inse att glansens dagar redan dansat förbi oss. Jag börjar längta efter min egen väg och min egen själ, jag kan inte göra det jag vill göra. Det jag drömmer om, alla dom där små sakerna och dom stora. Ingenting funkar i dagens läge. Jag kan inte vara helt galen och skämma ut mig, som jag älskar. Bland folk, mitt på dagen. På torget, i butikerna... På festen.

Jag önskar så gärna! Jag har kämpat länge nu, försökt att se bort från allas törstiga skadeglädje... Men på natten när jag ligger där, rinner tårarna och jag kämpar så för att inte övslöja dom. Jag skyller på att jag är trött... Men det är sorgen som rinner ner för kinderna, sorgen och smärtan över att jag insett - det matchar inte.

Lyckan har inga sånger, lyckan har inga tankar, lyckan har ingenting. Stöt till din lycka att hon går sönder, ty lyckan är ond. Lyckan kommer sakta med morgonens susning i sovande snår, lyckan glider undan i lätta molnbilder över djupblå djup, lyckan är fältet som sover i middagens glöd eller havets ändlösa vidd under baddet av lodräta strålar, lyckan är maktlös, hon sover och andas och vet av ingenting... Känner du smärtan? Hon är stark och stor med hemligt knutna nävar. Känner du smärtan? Hon är hoppfullt leende med förgråtna ögon. Smärtan ger oss allt vad vi behöva - hon ger oss nycklarna till dödens rike, hon skjuter oss in genom porten, då vi ännu tveka. Smärtan döper barnen och vakar med modern och smider alla de gyllene bröllopsringarna. Smärtan härskar över alla, hon slätar tänkarens panna, hon fäster smycket kring den åtrådda kvinnans hals, hon står i dörren när mannen kommer ut från sin älskade... Vad är det ännu smärtan ger åt sina älsklingar? Jag vet ej mer. Hon ger pärlor och blommor, hon ger sånger och drömmar, hon ger oss tusen kyssar som alla äro tomma, hon ger den enda kyssen som är verklig. Hon ger oss våra sällsamma själar och besynnerliga tycken, hon ger oss alla livets högsta vinster: kärlek, ensamhet och dödens ansikte.

Ibland blir man rädd för världen, eller nej förresten, man blir rädd för människorna som lever här i världen. Att en människa kan utvecklas på detta sätt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns så mycket konstigt som rör sig i individers hjärnor, jag har legat och tänkt på det där nu och kan inte förstå. Jag är en ödmjuk person, som camilla säger "en för snäll människa". Jag får ofta höra att jag är för godtrogen, som om det skulle vara en nackdel? Jag har alltid trott att det är på det sättet man kommer långt i livet, men då måste jag ha glömt falskheten och lögnerna på vägen. Den där långa vägen som jag aldrig såg, bara för att jag viskade till stjärnorna och solen. Jag skäms nu för mina leénden, min tro på omgivningen. Jag kände hur hela stjärnhimlen ramlade ner och solen var tydligen bara taket på mitt rum. Jag kan ligga i timmar och bara titta, titta på mig själv i spegeln. Röra lite vid ansiktet och försöka tyda hur jag ser ut från insidan, men jag vet nu att man aldrig någonsin kommer kunna se en människas insida. Aldrig. Visar inte utsidan så får man aldrig reda på verkligheten. Spola fram och tillbaka på bandet, försöka se skuggorna i bakgrunden. Plötsligt blir det svart vit bild, jag har missat allt mellan allt färgglatt.

Kom ihåg att alla är lika värda, du mår dåligt men tänk på dom som sårar dig - dom mår som dig. Kallar hon dig tjock och ful ja då är chansen ganska stor att hon mår som du. Så istället för att kämpa så flyr hon iväg. Vi lever en gång, varför inte göra livet till en glad sång? Jag nynnar alltid "forever young, forever and ever young i want to be forever young". Men jag tänker inte leva mitt liv på fel sätt, jag tänkte förbli den jag är. Ondska, hat och avundsjuka ska inte existera. Ren ondska finns inte, alla måste få älska och bli älskas. När jag dansar snurrar jorden så fort och åren försvinner så snabbt, snart sitter man där och tittar på solnedgången tillsammans med sin livskamrat. Jag vill se mitt hår gråna och jag vill sjunga dom där mäktiga sångerna, jag vill flyga högt över marken och veta att där var jag lycklig. Jag vill skåla in varje nytt år med glädje och jag vill trösta all sorg.

People change, things go wrong, shit happens but remember that this fucking life goes on

Men endel personer som jag känt sen mina ben lärde sig ta stegen framåt, finns alltid på min sida och jag på deras. Du är inte bara min familj, du är så mycket mer. Det finns faktiskt dom som är på riktigt. Dom som visar sina svagheter bara för din skull, dom som står ut med dina krokodiltårar och som har tålamod nog att få dig att skratta igen! Det finns dom som får dig att kissa på dig av skratt, bubbla av förhoppningar och glädje. Två hjärtan kan faktiskt slå i samma takt, hålla samma andetag i både gång och spring, fyra ögon kan mötas med ärlighet och vare sig det regnar, blåser, snöar eller steker i ryggarna så ser man endå det rena som skiner igenom allt. Du är en sån person Maja, du är en riktig vän i mina ögon - glöm aldrig det. Min sis.



Och att inte glömma, min tvillingsjäl. Toner av kärleks musik, basen från en tung låt, melodier från det förflutna. Ett hjärta av dess renaste guld i ett par mörka ögon. En hand av kött och blod, renat. En kropp, en själ och ett par öron. Varje gång du skrattar med mig så flyger vi, så högt att det kittlas i tårna. Minns du sommaren då blommorna aldrig slutade lysa? Minns du havet vi dök så djupt ner i att det var mörkt, men jag fann din hand och närhet och drog dig med upp till himlen igen. En röst jag hört vid min sida sen barnsbenen tonade upp sig under mig. En alltid så stor och upptagen plats i mitt hjärta, reserverad utan gränser. En kämpe och fegis, en glad och en ledsen, en älskad och en sårad, lillasyster vid min sida.

Det finns dagar då man aldrig mer vill vakna, det finns dagar då man aldrig vill somna. Det finns stunder man vill glömma, det finns stunder man vill minnas. Det finns personer man hatar och det finns personer man verkligen älskar. Det finns något som kallas kärlek, syskon kärlek. Jag ska alltid stå dig närmast i hat och värme, i kyla och regn - Jag är uppbyggd med din närhet, IDA TALLBERGER.

Min mamma ringde och berättade att hans familj inte hade råd att få hem kroppen till begravning, det är så hemskt. Vi tänkte att vi skulle starta en insamling, men som tur var så fanns det fler människor som tänkte likadant och självklart ska vi skänka pengar till deras insamling! Gör det du också:

http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=746845

Och åter, vila i frid gubben.