Hejsan...

2kommentarer

Igår åkte vi in med Slått eld till Bergsåker, där kvalade han med Robert. Blev kvar där ett tag efter med syrran och Hanna. Drack kaffe och applåderade när maharaja lekte sig till seger... Idag har jag sovit längre än jag gjort på JÄVLIGT länge. Vaknade för typ en 45 minuter sedan. Men förjävla skönt var det.
 
HAHA just ja. När jag skulle träffa upp syrran och Hanna tog jag bilen ner till andra sidan av travet, till grindarna. Ställer mig där och väntar, så ser jag hur dom kommer ut och tittar efter mig. Så jag öppnar dörren och ställer mig utanför, vinkar och ropar "Ida! hej hej!" Så vänder sig en annan tjej om och springer till mig, vinkar jätte glatt och tittar på mig. "Men heeej! Är du också här! Vad kul!" ...Eeeh jaaa.... "Ska du också på travet?" jag blev typ stum och fastnade med handen i luften... "Det var roligt att se dig igen, vi ses där inne!!" sen kutar hon in....
 
..........
 
Kanske ska tala om att jag flyttat! Jag har flyttat in hos Robert ute i ängomsbodarna. Jag har 45 minuter till jobbet och det finns gott om älg här ute.
 
Livet har sina vändningar. Första 3 veckorna mådde jag allt annat än bra, jag var så förvirrad i mig själv och kände mig inte hemma någonstans. Jag var en vandrande bomb. När man minst anade det så exploderade jag... Att från ena dagen till den andra vara någon helt annanstans, att göra en sån förändring gjorde mig orolig som fan. Detta medföljde att jag också förlorade många "vänner", men whatttaahell, det är ingenting att sakna. Vad ska man med kappvändare till? När jag hade plockat med mig det allra sista var lägenheten näst intill helt tom, det var en sån konstig känsla. Där har jag levt och vuxit upp och med Andreas har jag ju varit i alla dessa år. Byggt upp och haft allting tillsammans. Men även om det varit så otroligt mycket lycka dom åren, så har vi även gjort varandra jävligt illa också. Det går inte att leva på gamla meriter och gammal lycka. Det valet jag gjorde var bäst för oss båda, vi båda kan med tiden bli lyckliga på annat håll. Även om det ibland var enklare att bara blunda och hoppas att det kom bättre dagar. Han är ju ändå min bästa vän och har alltid varit det. Och då vill jag inget annat än det allra bästa, för oss båda. Och jag kommer aldrig glömma våra år. Jag kommer inte kunna undvika att tänka att på nyår klockan 00:00 var det 4 år sedan vi förlovade oss.
 
Sen kan man inte heller bestämma över sina känslor. Det är inget nytt för någon. Jag trivs med min Robert. Och sen får hela världen tycka vad fan dom vill.
 

2 kommentarer

Öviking

29 Dec 2012 16:00

Lycka till med nästa kapitlet i din livsbok. Jag har en vän som har en ganska så schyst resonemang som jag ska dela med mig av till dig.
" jag krusar inte skit så länge jag skiter själv" så fortsätt nu framåt med huvudet högt och använd leendet ofta.

Anonym

29 Dec 2012 16:32

Klart alla förtjänar att vara lyckliga! :) Hur träffades du och robert då ? också undrar jag om katten flyttade med dig? :)

Kommentera

Publiceras ej