Käkade och drack bira på Holliday club å kikade runt lite! Sitter på hotellet nu med varsin mobil. Jävla socialt! 

Ätit frulle och legat som sälar i soffan! Vila lite till innan det blir lunch inne i byn :-)

Efter att vi släppt av syrran och stina i deras boning drog jag å Robban till hotellet! Sen käkade vi middag på twins, med Zlatan !!! Ok han vad där igår.... Men gott så in i helvete vare :-) dricker bira på hotellet nu! Pösssss

Igår åkte vi in med Slått eld till Bergsåker, där kvalade han med Robert. Blev kvar där ett tag efter med syrran och Hanna. Drack kaffe och applåderade när maharaja lekte sig till seger... Idag har jag sovit längre än jag gjort på JÄVLIGT länge. Vaknade för typ en 45 minuter sedan. Men förjävla skönt var det.
 
HAHA just ja. När jag skulle träffa upp syrran och Hanna tog jag bilen ner till andra sidan av travet, till grindarna. Ställer mig där och väntar, så ser jag hur dom kommer ut och tittar efter mig. Så jag öppnar dörren och ställer mig utanför, vinkar och ropar "Ida! hej hej!" Så vänder sig en annan tjej om och springer till mig, vinkar jätte glatt och tittar på mig. "Men heeej! Är du också här! Vad kul!" ...Eeeh jaaa.... "Ska du också på travet?" jag blev typ stum och fastnade med handen i luften... "Det var roligt att se dig igen, vi ses där inne!!" sen kutar hon in....
 
..........
 
Kanske ska tala om att jag flyttat! Jag har flyttat in hos Robert ute i ängomsbodarna. Jag har 45 minuter till jobbet och det finns gott om älg här ute.
 
Livet har sina vändningar. Första 3 veckorna mådde jag allt annat än bra, jag var så förvirrad i mig själv och kände mig inte hemma någonstans. Jag var en vandrande bomb. När man minst anade det så exploderade jag... Att från ena dagen till den andra vara någon helt annanstans, att göra en sån förändring gjorde mig orolig som fan. Detta medföljde att jag också förlorade många "vänner", men whatttaahell, det är ingenting att sakna. Vad ska man med kappvändare till? När jag hade plockat med mig det allra sista var lägenheten näst intill helt tom, det var en sån konstig känsla. Där har jag levt och vuxit upp och med Andreas har jag ju varit i alla dessa år. Byggt upp och haft allting tillsammans. Men även om det varit så otroligt mycket lycka dom åren, så har vi även gjort varandra jävligt illa också. Det går inte att leva på gamla meriter och gammal lycka. Det valet jag gjorde var bäst för oss båda, vi båda kan med tiden bli lyckliga på annat håll. Även om det ibland var enklare att bara blunda och hoppas att det kom bättre dagar. Han är ju ändå min bästa vän och har alltid varit det. Och då vill jag inget annat än det allra bästa, för oss båda. Och jag kommer aldrig glömma våra år. Jag kommer inte kunna undvika att tänka att på nyår klockan 00:00 var det 4 år sedan vi förlovade oss.
 
Sen kan man inte heller bestämma över sina känslor. Det är inget nytt för någon. Jag trivs med min Robert. Och sen får hela världen tycka vad fan dom vill.
 

Häller i mig en latte sen ska jag gå ut och mocka stallet och slänga in lite tvätt. Kommer gå långsamt... Jag har en kopiös plågsam träningsvärk efter min premiär som travkusk...

Vad ska man säga? Fråga inte mig för jag vet inte. Jag är allmänt psykiskt förvirrad.

En sak kan jag ju konstatera: jag är jävligt bra på att ge fan i att känna så mycket och styra iväg mina känslor. Jag vet inte om det är någon fördel... Men.

Sista arbetsdagen imorgon, sen tar jag jul och nyårsledigt!

Jupp jupp! Linus lever, ni behöver inte oroa er!!!!!
 
Hon meddelar att hon inom kort är åter.
 
Puss och kram!
 
 

Bilder från helgen! Julbord och julshow på södra!