Nya kapitell, nya tag, en ny dag... ETT NYTT JÄVLA ANDETAG.
 
Fan vad lätt jag får ångest!!! Jag känner det nu, jag blir tokig på mig själv.
 
PS. Kan någon tala om för mig vart jag kan hitta en jävla snygg klänning?
Belöning: en slängkyss
 
PS2. finns det någon som vill köpa sängen min?!?!?! (tänk på att det faktiskt är jag som utfört diverse övningar i den):
 
 
Inget annat på hjärtat. Jag vill ha sommar, dofterna av sommar!!! Jag orkar inte me det här förbannade vinterland.
Tack alla era tips och fina kommentarer i inlägget nedanför. Verkligen! Jag hade lite ångest efter att jag publicerat det, men det känns ändå bra nu när man fått så många värdefulla meningar utav er!!
 
Lite bilder från helgen.... Bowlade och gick på oscar med brudar!
 
Det var otroligt längesedan jag bloggade här nu... Men blogg.se har en helt värdelös app!!!! Och jag hinner sällan sätta mig vid datorn... :-(
 
Jag tänkte först bara skriva massa dravvel som vanligt... Men sen kom jag på att jag kan skriva om min största fundering just nu, hur jag mår. Och jag vill inte ha en massa dömmande kommentarer. Utan jag vill bara ha folks syn, om dom känner igen sig eller om det är något jag behöver hjälp med.
 
Jag har sedan min kraftiga viktnedgång blivit otroligt fixerad vid min kropp, jag studerar den noga i spegeln varje dag och jag är lika missnöjd varje gång. VARJE dag tycker jag att min mage är större och att mina lår blivit feta, att jag växer mer och mer för varje dag. Sitter jag ner på en stol eller så, måste jag känna på magen. Försöka avgöra om den är fet eller inte. Och visst, fet är ju vad jag kommer fram till. När jag har ätit lite, så mår jag bra. Jag känner att jag inte ätit för mycket och att jag inte behöver oroa mig för något extra kilo. Blir nöjd och stolt!
 
Det jag äter varje dag är en tallrik med fil och flingor, ett kokt ägg och 2 finncrisp. Om jag är hos någon som bjuder på tex. en muffin, så måste man ju tacka och ta emot, men sen kommer ångesten över den där jävla muffinsen. Då sitter jag och tänker över det hela i mitt huvud, att jag kanske ska strunta i att äta sen när jag kommer hem eller bara äta två finncrisp. Eller att jag ska ta en snabb joggngtur... Eller något annat som får mig att svettas ut den onödiga godsaken. Om jag på jobbet äter en macka, som jag gjort då och då, så går jag febrilt i trapporna på kontorsavdelningarna. Upp och ner, tar omvägar för att på något sätt inbilla mitt huvud att den där mackan är bort bränd. På tal om det, tar trapporna till allt. Det är inte för att jag känner för det, utan för att jag mår dåligt om jag tar hissen när jag kunnat röra på mig i trapporna. Det är helt sant...
 
Men sakar som fått mig att börja fundera, varför jag i spegeln ser fet ut när jag på kort ser jätte smal ut? När en skjorta i storlek 34 sitter löst på mig och när mina jeans i storlek 24 inte längre sitter åt i rumpan. VARFÖR ser jag då så jävla stor ut i mina egna ögon? Varför mår jag så dåligt och känner mig som en överviktig kossa.... Jag ser svart på vitt, men det förändrar ändå inte min syn på mitt utseende. Jag kan inte lura mina ögon, dom ser det dom vill se och dom visar inte det jag vill se. Jag känner mig mer och mer ledsen över detta, att jag inte kan slappna av och trivas med min vikt. Det spelar liksom ingen roll vad folk säger till mig heller. Tro nu inte att jag inte känner för att äta mat, men jag gör det inte. Jag skulle gärna trycka ett skrovmål varje dag! Men jag vet hur dåligt jag mår då och att jag blir mätt på mitt fika också... Under min viktnedång åt jag ju LCHF och mat som man ska göra. Men dagarna vart stressiga och mer och mer gick jag över till att inte äta någonting, jag har svårt att avgöra om jag är hungrig eller inte. Försöker tänka, är jag hungrig eller är jag bara girig då?! Jag kan klara mig utan mat hur länge som helst, jag tänker inte på det. Men när jag var på AW på himlabadet förra veckan, så övertalar syster och stina mig att äta någonting annars kan man inte dricka alkohol, sen hör jag syrran säga i telefon till min mamma "ja jag har sett till så hon har ätit något idag". Då började jag fundera över detta. Att det kanske inte var ett så jävla normal beteende. Men jag sitter ändå här och tänker "jag kommer fortsätta såhär, för det känns så bra, skit samma".
 

Latte, mörk choklad och V75!

Innan detta har jag joggat några kilometer, städat, duschat. Efter travet blir det stall och stall!

Ska ge mig ut i skogen och springa. Körde igår samma runda som hästarna springer, jäkla fint är det! Även om jag hela tiden kollar bakom ryggen så inga älgar springer efter mig...

Vi kom hem från Åre i onsdags. Nyår firade vi med supé på hotellet sen vidare till bygget. Dansade så svetten rann. Värt att nämna: jag var den enda tjejen på hela bygget som inte hade klänning. Haha!

Tolvslaget på verandan var jävla maffigt :-) tyvärr slutade inte kvällen så bra, att få tag i en taxi hem var omöjligt. Jag och robert stod först som två hederliga människor i nån typ av taxikö, "ni är svensk ut i fingerspetsarna ni haha" sa två vakter. Bilarna haffades flera mil innan kön.... Vi fick börja gå när timmarna tickade iväg. Så förbannat kallt och vi fick en ny kompis på vägen. Som trodde vi skulle dö. Han gick med oss och väl uppe på E14 (!!!!!!) fick vi en bil. Vi var nära att ta livet av oss innan det.

Tisdagen vågade vi inte lämna hotellet. Käkade och spelade biljard. Sen satt vi och surrade med våra nya polare från stockholm. Hähä...

Att komma hem va skönt! Att längta efter alla djur och jobbet. Ja det ska bli skönt att börja jobba på måndag! Nytt år nya möjligheter och den 16:e januari firar jag 3 år på ortviken. Vart fan tar tiden vägen?!

Käkade och drack bira på Holliday club å kikade runt lite! Sitter på hotellet nu med varsin mobil. Jävla socialt! 

Ätit frulle och legat som sälar i soffan! Vila lite till innan det blir lunch inne i byn :-)

Efter att vi släppt av syrran och stina i deras boning drog jag å Robban till hotellet! Sen käkade vi middag på twins, med Zlatan !!! Ok han vad där igår.... Men gott så in i helvete vare :-) dricker bira på hotellet nu! Pösssss

Igår åkte vi in med Slått eld till Bergsåker, där kvalade han med Robert. Blev kvar där ett tag efter med syrran och Hanna. Drack kaffe och applåderade när maharaja lekte sig till seger... Idag har jag sovit längre än jag gjort på JÄVLIGT länge. Vaknade för typ en 45 minuter sedan. Men förjävla skönt var det.
 
HAHA just ja. När jag skulle träffa upp syrran och Hanna tog jag bilen ner till andra sidan av travet, till grindarna. Ställer mig där och väntar, så ser jag hur dom kommer ut och tittar efter mig. Så jag öppnar dörren och ställer mig utanför, vinkar och ropar "Ida! hej hej!" Så vänder sig en annan tjej om och springer till mig, vinkar jätte glatt och tittar på mig. "Men heeej! Är du också här! Vad kul!" ...Eeeh jaaa.... "Ska du också på travet?" jag blev typ stum och fastnade med handen i luften... "Det var roligt att se dig igen, vi ses där inne!!" sen kutar hon in....
 
..........
 
Kanske ska tala om att jag flyttat! Jag har flyttat in hos Robert ute i ängomsbodarna. Jag har 45 minuter till jobbet och det finns gott om älg här ute.
 
Livet har sina vändningar. Första 3 veckorna mådde jag allt annat än bra, jag var så förvirrad i mig själv och kände mig inte hemma någonstans. Jag var en vandrande bomb. När man minst anade det så exploderade jag... Att från ena dagen till den andra vara någon helt annanstans, att göra en sån förändring gjorde mig orolig som fan. Detta medföljde att jag också förlorade många "vänner", men whatttaahell, det är ingenting att sakna. Vad ska man med kappvändare till? När jag hade plockat med mig det allra sista var lägenheten näst intill helt tom, det var en sån konstig känsla. Där har jag levt och vuxit upp och med Andreas har jag ju varit i alla dessa år. Byggt upp och haft allting tillsammans. Men även om det varit så otroligt mycket lycka dom åren, så har vi även gjort varandra jävligt illa också. Det går inte att leva på gamla meriter och gammal lycka. Det valet jag gjorde var bäst för oss båda, vi båda kan med tiden bli lyckliga på annat håll. Även om det ibland var enklare att bara blunda och hoppas att det kom bättre dagar. Han är ju ändå min bästa vän och har alltid varit det. Och då vill jag inget annat än det allra bästa, för oss båda. Och jag kommer aldrig glömma våra år. Jag kommer inte kunna undvika att tänka att på nyår klockan 00:00 var det 4 år sedan vi förlovade oss.
 
Sen kan man inte heller bestämma över sina känslor. Det är inget nytt för någon. Jag trivs med min Robert. Och sen får hela världen tycka vad fan dom vill.
 

Häller i mig en latte sen ska jag gå ut och mocka stallet och slänga in lite tvätt. Kommer gå långsamt... Jag har en kopiös plågsam träningsvärk efter min premiär som travkusk...

Vad ska man säga? Fråga inte mig för jag vet inte. Jag är allmänt psykiskt förvirrad.

En sak kan jag ju konstatera: jag är jävligt bra på att ge fan i att känna så mycket och styra iväg mina känslor. Jag vet inte om det är någon fördel... Men.

Sista arbetsdagen imorgon, sen tar jag jul och nyårsledigt!

Jupp jupp! Linus lever, ni behöver inte oroa er!!!!!
 
Hon meddelar att hon inom kort är åter.
 
Puss och kram!
 
 

Bilder från helgen! Julbord och julshow på södra!

Mina mornar är allt annat än bra nu för tiden. Igår tog ändå priset. Hade liiite brått till jobbet, men sista kurvan ner till parkeringen var ovanligt avancerad.... Jag körde rakt fram och rätt in i stolpen. Fan vad man skakade. Hade inte stolpen varit där hade jag fortsatt ner på dom andra bilarna. Tur alla kompisar där ordnade upp mig igen ;-)

Värt att nämna är att jag även var morgonsur och knäckte ett näsben 06:20 på Morron. Heeeh...

Nu har jag precis fått ett stort och tungt kallblod över högerfoten. Man kan inte bli annat än vaken då... Hej!